God läsning
Kategori: Musik
Har under sommaren läst ett antal rockbiografier och kan inte annat än delge er de bästa även om de flesta inte är precis nyutkomna
Uptight – Gerard Malanga, Victor Bockris
En lite annorlunda biografi om Velvet Underground som inte berättar från A till B i traditionell mening utan via olika intervjuer, avbrutna endast av korta inlägg från författarna. Malange var själv dansare under Exploding Plastic Inevitable som gjorde bandet känt så det är insideinformation. Bockris är en erfaren författare av rockbiografier och är säkert den som styrt upp texterna. En riktig aha-upplevelse för en gammal Velvetfan, som undertecknad.
Written in my soul – Bill Flanagan
En intervjubok med några av rockhistoriens mest omhuldade låtskrivare. Mycket opretentiöst och det är intressant att höra om hur dessa giganter bär sig åt när de skriver sina låtar. Vissa av intervjuerna är något långtråkiga (Mick Jagger, Keith Richard, Bruce Springsteen bl.a.) men vissa extremt underhållande. Mest noterbart är att de äldre musikerna, fram för allt de afroamerikanska, har en helt annan approche till sitt skrivande än sina vita medelklasskollegor. De ser det framförallt som ett arbete. Chuck Berry och Willie Dixon är lysande exempel. Men intervjun med Dylan är också väldigt bra. Även Lou Reed, Tom Petty är några som sticker ut, men det finns flera. Neil Young tror jag måste ha varit hög, i vanlig ordning.
Saucerful of secrets, The Pink Floyd odyssey – Nicholas Schaffner
Författaren dog av Aids precis när boken utgivits (1991). Själv en singer songwriter, författare och journalist. Tidigare även gett ut några biografier om Beatles. Välskriven biografi som tar oss från A till B på det mer traditionella viset utan att någonsin bli tråkig. Naturligtvis måste man kanske vara Floydian för att uppskatta den till fullo. Uppehåller sig mycket vid Barrett-eran, vilket är uppskattat. Säkert en tredjedel av boken tar upp Barrets uppgång och fall samt omgivnings handfallenhet inför hans allt mer galopperande schizophreni. Vad som mest förvånar mig är hur professionellt bandet sköttes ända från start utan att för den skull ge efter på sin konstnärliga integritet.
Just kids – Patti Smith
En mycket ömsint biografi om både Patti själv och hennes själsfrände Robert Mapplethorpe innan hon slog igenom. Flera kritiker tycker att hon ”namedroppar” lite väl mycket. Det tycker inte jag. Hon är väldigt återhållsam och hon kan faktiskt inte rå för att hennes vägar korsas med grädden av den moderna amerikanska kulturens fanbärare. Hon är en själv. Att boken ens kom till beror på ett löfte hon gav Mapplethorpe innan han dog. Att skriva deras historia. Mycket bra.
