Max Pesos

Vederkvickt av två snabba supar kände han sig redo att ta itu med problemet. Problem förresten. Saken såg, efter spritens inverkan, inte längre så hopplös ut. Det var ju bara en kropp. Ett lik. Han hade sett hundratals lik.
Hans far band stadens alla begravningskransar och vid leverans hade han nästan alltid följt med.
Kylrummet, där liken låg på parad i granna kistor av ek eller rödbok. Lukten.
Så den där gången då det låg ett lik insvept i en plastpåse. Det hade funnits torkat blod på insidan av den genomskinliga påsen. När han nyfiket tittade närmare hade ett dött öga stirrat mot honom.
Han tog stöd mot väggen och spydde.
Precis som den gången.