Sjukvård M.P.A
Kategori: Allmänt
Jag misstror allt och alla. Utan undantag. Nej det finns ett undantag. När jag blir sjuk litar jag på vår svenska sjukvård till 100%. Jag vet inte varför.
Det är sällan jag är sjuk, alltså förkylningar och dylikt. Nästan aldrig faktiskt. Men när jag blir sjuk, ungefär vart tionde år. Då kör jag hela baletten. Det kan vara ambulans, alltid akuten, sjukhusvistelse och riktigt jävla sjuk. Utmattad, låga värden, prover i oändlighet. Jag har gjort alla typer av röntgen värda namnet. Jag har träffat doktorer som lagt sina pannor i djupa veck och sett frågande ut. Ty jag är ingen lätt patient. Jag har oftast alla symptom som visar mot en speciell sjukdom plus att jag har ytterligare något symptom som inte stämmer alls. Eller att det saknas något symtom, som då är högst essentiell för att verkligen fastställa vad jag lider av.
Det är likadant varje gång. Vilket gör att återhämtningen tar riktigt lång tid då fastställandet av sjukdomen tar sån oerhört lång tid.
Jag befinner mitt i centrum av en sådan utredning just nu. Huvudspåret är att jag drabbats av ett virus som satt sig på min lever och gett mig gulsot. Gulsot har jag utan tvekan, men läkarna vet inte riktigt varför, viruset är bara en hypotes.
Den här gången stämde nästan alla tecken på gallsten, men man hittade inga stenar, vilket konstaterades efter att de kört mig genom en märklig röntgenapparat. Om ni sett filmen "Stargate" så vet ni vad jag talar om (Märkligt hur den har utvecklats på TV förresten. Serie på serie och alla lika dåliga. Det enda roliga var att få se McGayver i de första omgångarna. Man kan tänka sig att han skulle ha svårt att få ett nytt jobb efter den serien. Här gestaltar han en McGayver som löser allt med skjutvapen istället för små kluriga uppfinningar. Vansinnigt dåligt, men inte så dåligt så att det blir bra.).
Jag har tillbringat fyra dagar på sjukhus, mött säkert tio olika läkare och ingen kan med säkerhet säga vad jag drabbats av. Ändå har jag en obruten tilltro till sjukvården. Man kan fråga sig varför.
Jag tror att det är för att jag har gjort allt i min makt för att bli frisk och jag tar för givet att även sjukvården har gjort det. Ty här handlar det om yrkesstolthet. Det finns ingen läkare som vill att en patient ska dö eller drabbas av något långvarigt problem på grund av en felbedömning. De är lika intresserade som jag är av att jag ska bli frisk. Det finns inga känslor inblandade. Vi har bara ett gemensamt mål.
Då bör det inte bli fel, eller......