Isola
Kategori: Litteratur, SF
Författare: Åsa Avdic
Poliserna i Ed McBains 87:de distrikt levde i den fiktiva storstaden Isola. Det är den association jag får när jag ser Åsa Avidics roman första gången. Jag undrar om hon ens känner till snutarna i 87:e och deras dagliga kamp mot brottsligheten. När jag var ung slukade jag denna form av Pulp Fiction. Jag tycker än idag att kvalitén är mycket hög och är fast i min tro att Sjövall/Wahlöö snott konceptet från honom. Dock gjort det till sitt eget och helsvenskt.
Men Isola i Avdics roman är en ö i Stockholms skärgård. Isolerad, otillgänglig i det dåliga väder som råder under de dagar som en utvärdering pågår för en högre post inom statens underrättelseverksamhet. En stat som nådens år 2037 mer påminner om den totalitära form som framträder i Orwells 1984. Karaktärerna i den här historien hör dock till samhällets privilegierade , de som upprätthåller och motiverar.
Historien berättas fragmentariskt. Det blir pusselbitar som fogas samman till en sammansatt bild. Rör sig rätt obehindrat mellan SF, thriller och ren mysteriedeckare. Det blir spännande och en upplösning är till sist nödvändig. Avdic löser det mycket bra. Hon använder sina pusselbitar till att skapa en sammanhållen klaustrofobisk historia och tar oss vid handen och leder oss genom den. Utan tvekan.
Något man kan fundera över är att samhällen i SF-romaner oftast har en dystopisk touch av socialism. Inte det jämlika samhälle ideologin framhåller utan det övervakningssamhälle med nomenklaturer som den socialistiska verkligheten visat upp. Samma som det marknadsanpassade samhällenas elit åberopar. De vill gärna avskärma sig från de mindre bemedlades verklighet.
Författaren är journalist, SVT senast som programledare. Till och med jag känner igen henne.
