Nya Norrland
Kategori: Litteratur, Lokal Historia K-fors
Författare: Mats Jonsson
Författaren är uppvuxen I Bollstabruk, lite nordväst om Kramfors. I hjärtat av det Röda Ådalen. Vilket förpliktar. Det finns en röd klangbotten som de flesta från trakten verkar ha, oavsett övrig partifärg. En viss stolthet över de små orternas historia och dess inverkan på det industrialiserade Sverige. Jag säger det ofta om mig själv, man kan ta mig ur Kramfors men aldrig ta Kramfors ur mig. Mats verkar lida av samma syndrom, eller kanske är det så att vi bägge njuter av det. Vårt landsortsalibi. Att vi alltid kan slå ur underläge. Men det finns även en hierarki inom kommungränsen. I det fallet slår Mats ur ett ännu värre underläge än mig.
Kommunen har också sitt eget Katalonien, inte särskilt rikt, däremot väldigt stolt. Höga Kusten (som är en sammanfattande begrepp för ett antal små kommuner norr om älvdeltat som slogs ihop med Kramfors under kommunreformen 1971) vill helst inte sammanblandas med oss vänsterinriktade bruksortsbor. De är stolta bönder och entreprenörer. I princip allt som är fel kan härröras till kommunreformen, den borde inte ha skett. Kommuner dominerade av centerväljare hamnade i underläge mot den nya centralorten som dominerades av socialdemokrater.
Bollstabruk har för övrigt en längre industrihistoria än Kramfors. Redan Erik XIV ombesörjde att orten fick en såg. Det här redogörs noggrant av Mats. Boken kan stundtals förväxlas med en historielektion som visar hur centrum förskjuts efter vad marknaden kräver. En centralort kan försvinna på bara ett decennium. Kvar finns bara husgrunder av vad som en gång var ett liv. Mats går runt bland ruinerna och begrundar detta. Landsortens tilltagande förfall till förmån för tätortens bostadsmarknad.
En bostadsmarknad han ofrivilligt dras in i, det krävs en bostadskarriär om man bor i Stockholm. Här ställs den naive landsortsbon mot andra mer utstuderade bostadskarriärister som lärt sig att det är endast vassa armbågar som för dig uppåt mot en ännu bättre lägenhet med ett ännu bättre läge för än mer orimliga summor. Han ser sina tillkortakommanden men är oförmögen att göra något åt det. Erkänner sin konflikträdsla. Ser och erkänner att den värdegrund som hans ideal vilar på försvinner ner i fickorna på de mer välbeställda men inser också att han är en del i det. Han tillhör den relativt sett välmående medelklassen som konservativt anser att förändringarna går för fort. Att folkhemmet nedmonterats med sådan hastighet att vi inte hann reflektera. Det är dess ruiner som nu ses när du passerar genom Bollstabruk och som Mats vandrar runt i när han besöker sin högt älskade hemort. Där visar han sin förtvivlan, vart är samhället på väg?
Boken är ett politiskt ställningstagande utan att peka ut en riktning för vad som vore rätt väg att gå. Troligtvis är det ingen som vet. Marknadsekonomin har tillåtits växa och politiker hoppas nog innerst inne att den också ska visa vägen. Allt för mycket handlar om vad marknaden vill ha. Inte vad vi medborgare behöver.
Stundtals agerar Mats lärare. Han beskriver hur samhället utvecklats och låter politiker, föreningsmänniskor och helt vanliga människor komma till tals via intervjuer. Det märks att det finns en journalistutbildning i botten. Han redovisar statistik och gör egna granskningar. Sammanfattar och låter stundtals en aning plakatsocialistisk. Men det behövs i dag. En skri från folkhemmet och den döende landsorten. Samtidigt tvivlar han. Inte helt säker på vad man ska göra, det är trots allt en utveckling han själv deltar i.
Den handlar om min hembygd. Bodde i Bollstabruk under en kort period på 80-talet (samtidigt med Mats mellanstadieperiod om jag inte räknar helt fel), mitt äldsta barn är fött där. Annars är mina rötter i Kramfors, likvärdigt men en aning större. Vi har ungefär samma bakgrund. Hårt strävande medelklassföräldrar. Därför är igenkänningsfaktorn hög och text och bild blir omistliga för mig. Men den är också ett inlägg i en nästan obefintlig debatt om vad som ska hända med vår landsbygd. Vilket gör den till en angelägenhet för större delen av vårt avlånga land.
