La Rochelle
Kategori: Istället för vykort
En stad med anor ända från 900-talet, vilket märks i arkitekturen och de ibland väldigt trånga gränderna. Stor hamn och även hem för en av de tyska u-båtsbaserna under andra världskriget.
Vädret följde dock med oss från Nantes. Det var först i slutet på veckan som det blev så pass varmt att det kändes som om vi var i södra Frankrike. Vi slöade mest runt, besökte ett stort Aquarium som var typ sådär. Annars finns det en hel del saker att göra eller besöka, kolla Tripadvisor! Vi studerade mest tidvattnets rörelse, drack gin och tonic, åt god mat, shoppade. Hängde runt kort och gott och till det är staden ypperlig. Le Comptoir de Walter är en restaurang som varmt rekommenderas samt någon av de alltid trevliga irländska pubarna. De har en gemensam historia irländarna och staden La Rochelle, för lång för att redovisas här.
Vi hyrde en bil och besökte La Vallee des Singes, en djurpark med enbart apor. Har ni barn är detta ett måste. Man vandrar runt bland aporna, bokstavligt talat. De sitter en meter ifrån dig. Du går inne i inhägnader. Naturligtvis inte med de större aporna, men deras inhägnader är belägna på öar och så skickligt maskerade att det inte upplevs som att det finns något mellan dig och dem. Viktigt att hålla ordning på mattiderna då en guide pratar (naturligtvis på franska, men så kinkig får vi inte vara) och alla aporna samlas. De kan annars vara svåra att få syn på innan man lär sig att hela tiden vara uppmärksam. Massor med små lekparker för barnen, en familj kan lätt spendera en hel dag utan problem här.
Samma kväll besökte vi en festival i den lilla staden Civray och såg Manu Chao och jag fick än en gång uppleva att festivaler inte är mitt rätta element. Det bekymrade sig inte Manu Chao om, han körde på i två timmat i minst 300 knyck. Maken till publiktryck var det länge sen jag upplevde. Tänk Bob Marley på Grönan ungefär. Festivalen är årlig, pågår i tre dagar. Både jag och den allestädes närvarande dottern upplevde den som ett Urkult. Samma typ av besökare, samma lugna stämning (berodde kanske på den tunga doften av marijuana).
När vi körde hem i den franska natten blev jag fotad av hastighetskamera, två gånger. Väntar med spänning på eventuella böter för att summera exakt hur dyr den här trippen blev.
En reflektion över resan är att fransmän inte talar något annat språk än franska. På fråga om de "speak english" svarar de oftast "a little" och fortsätter obekymrat prata franska som om vi bara utrett om de var tvåspråkiga och de utgår från att jag naturligtvis är det och mitt andra språk är just franska.
