Inception - Vems dröm är det
Något som livligt diskuteras på IMDB.com är vems dröm de eventuellt befann sig i när huvudkaraktären Cobbs hustru Mal tar sitt liv. En rent hypotetisk diskussion ty ingen anser att det är en dröm de befinner sig i, frågan som diskuteras är hur Cobb skulle ha bevisat att de inte befann sig i en dröm.
Redan i inledningen av filmen står det klart för mig att inget, inte ens den verklighet som presenteras som verklig, är annat än drömmar. Det räcker med att veta att det är Christopher Nolan som gjort filmen för att förstå det. Åtminstone i min värld. Jag propsar inte på att det är den rätta analysen av filmen, det är endast min analys och jag föredrar att se hela förloppet utifrån det ställningstagandet. Under filmens gång tycker jag att det oavbrutet hintas om detta. Allt från actionscenerna i Afrika via diskussionen om att det är endast Cobb som vet hur det är att befinna sig i Limbo, till slutscenen med den oavbrutet snurrande leksaken. Han befinner sig där fortfarande. Allt som händer projiceras och utgår från hans medvetande som ska leda honom till en befrielse. Han placerar de personer han behöver på de platser där han kan träffa dem (morfar i Paris med en lämplig student som arkitekt). När han träffar sina barn i slutet (inte en sekund äldre än vad de varit under hela filmen) har han tagit sig till en medvetandenivå som ligger strax under fullt medvetande. Hans hustru befinner sig i verkligheten.
Hur länge Cobbs befunnit sig i Limbo är omöjligt att uttala sig om. Tiden sträcks ut desto längre ner i medvetandet man kommer, vilket det redogörs för flera gånger. Inledande scen tyder på att Cobbs rör sig relativt fritt mellan medvetandenivåerna när den person han besöker är betydligt äldre än honom själv. Nolan gör det väldigt snyggt när Leonardo Di Caprio klättrar mellan nivåerna som stundtals verkar vara Dantes nio kretsar. Den som är insatt i Jungiansk psykologi kan säkert ha ut mycket mer av den här filmen än vad jag kan.
Mycket snyggt med Heist-upplägget. En sista stöt för att kunna uppnå sinnesro. Samla experterna och gå till verket. Imponeras mest av Joseph Gordon-Levitts knastertorra nästan byråkratiska actiongestalt. Men det bör påpekas att det är en film med en väldigt internationell ensemble. Det är skådisar från Irland, Frankrike, England, Kanada. Nolan själv är brittisk-amerikan. Den som följer den här bloggen vet redan min åsikt om amerikanska skådespelare. Blandar man dem med högoktaniga internationella kollegor lyfter de minst ett steg. Leonardo Di Caprio är dock en skådis som står säkert på egna ben. Alltså snyggt filmat, bra skådisar och en historia som bara bröderna Nolan skulle kunna komma på, ensam eller tillsammans. Väl värd att ses.
