Ekfras - Judith Beheading Holofernes
Kategori: Kulturellt, gudbevars.
I skydd av mörkret. En viss tvekan. En aning om det fruktansvärda i att ta en annan människas liv. Judith spelar inte, hennes tvekan är riktig, sann. Hur avskyvärd offret än må vara är livet heligt, eller? Mörkret är inte det enda som skyddar henne. Blodröda förhängen, i kontrast mot det blod som strömmar från Holofernes blottade strupe. Riktigt blod, i en ljusare nyans. Kanske blir hon överraskad över skiftningen och Holofernes blick som har stelnat i samma förvånande ögonblick han mötte hennes ögon. Den där förvåningen hänger kvar. Dådet är gjort, här och nu och går inte att göra ogjort. Hur groteskt det än må se ut.
Judiths tvekan kommer kanske inte från själva dådet utan från hennes egen fascination över vad hon gör. Hennes brydsamhet över de känslor som väcks i henne. Hon tycker kanske inte att det är så frånstötande att ta någons liv och blir överraskad av den känslan. Det är inte den uppoffring hon trodde det skulle vara. Hon njuter och försöker behärska sig.
Den gamla tjänaren, eller är det tjänarinna? Hon hade en tjänarinna med sig, en trogen. Men måste man inte vara trogen för att stå bredvid, väntandes med en säck för att kunna fånga det avhuggna huvudet. Är det en man eller är det en kvinna? Huvudet är täckt som om det var en helig handling som utfördes. Ett offer. Som om Caravaggio tycker att en kvinna inte ensam kan stå för en sådan handling och därmed gjort om tjänarinnan till en man.
Johannes Döparen står på tur.
