Madeleinekaka
Kategori: Litterärt, my ass!
Min farfar var en auktoritär högrest man. Säkert närmare två meter lång. På somrarna bar han alltid en halmhatt, inte den typ man kunde se i filmer från 20-talet utan den hade mer formen av gangsterhatt från 30-talet. Fast gjord i halm.
Jag var rädd för honom, trots att jag ofta fick vara med mina farföräldrar som dagbarn. I mitten på 60-talet var alternativet barnflickor och jag verkade slita ut dem.
Mina farföräldrar ägde en handelsträdgård och när jag tillbringade dagarna där fick jag ibland hjälpa min farfar med de dagliga göromålen. Det sa man inte nej till, även om det var mycket roligare att leka i den stora trädgården eller bara hänga med farmor när hon tog hand om alla kunder som kom och handlade. Farmor var snäll, jag minns henne inte som något annat än glad, rund och god. Hon gjorde världens godaste köttbullar, utan lök i. Hon var farfars totala motsats.
De hade bägge två var sitt sätt att göra mig glad på. Farfar hade i sin trädgård grävt upp mynt genom åren. En del väldigt gamla. Kopparplåtar med en stämpel mitt i. Han hade dem i en skinande blank sirlig ask av plåt som var nästan lika intressant som mynten.
Farmor brukade sätta sig med mig och bläddra i den stora familjebibeln som innehöll fantastiskt fina grafiska tryck. Jag har en känsla att de båda hade en inverkan på mitt intresse för det som är estetiskt tilltalande, särskilt grafiska tryck.
Jag hjälpte min farfar med att bära kopparrör en dag. De var minst en kilometer långa. Man fick bära försiktigt för att inte stöta i någonstans och jag lyckades bära flera stycken från ett undanskymt ställe i trädgården fram till det gigantiska växthusets dörr. Farfar lufsade hela tiden bredvid utan att säga ett ord. Han hade skjutit upp hatten i nacken för det var väldigt varmt. Jag blev svettig.
- Nu du Mattsson har du varit duktig. Farfar kallade mig alltid för Mattsson. Alla andra i min familj hette Pettersson, men jag hade förärats ett eget namn baserat på mitt förnamn. Än idag tänker jag med värme på det där smeknamnet.
Vi gick in till farmor för att läska oss med något, vi hade arbetat väldigt hårt och det var, som sagt var, väldigt varmt. Farfar tog fram sin plånbok och grävde djupt i den.
- Du ska ha betalt för att du arbetat så bra, här får du.
Farfar sträckte fram sin grova hand och släppte ner några slantar i min lilla näve. Det var en femöring, en tvåöring och tre ettöringar. Jag hade förtjänat tio öre, vilket i farfars ögon nog var en mycket bra förtjänst för en liten goddagspilt som mig. Jag minns först min stora glädje och sen min stora besvikelse när jag insåg, trots att jag inte ens börjat skolan än, hur lite jag skulle få för förtjänsten nere i kiosken.
