I kungens tjänst
Kategori: Historia, Litteratur
Författare: Maria Blomster
Inledande roman i en serie ”Vikmännens rike” som ska landa i tre böcker. Utgiven på Visto Förlag. Ett av de hybridförlag som valsat runt i media, författare bekostar själva sin utgåvor via dessa. Förlagen ska bistå med det förlag vanligtvis gör. Redaktionellt arbete, språkgranskning, marknadsföring etc. Debatten handlar mest om att hybridförlagen inte gör sin del i avtalet. Vilket märks i den här romanen, det finns språkliga fel. Jag har själv blivit erbjuden att för 59 900:- ge ut en bok, jag tackade nej. Om texten inte innehåller tillräckligt värde i sig kommer den antagligen inte att sälja. Det är också det förlagen kritiseras för. Man utnyttjar outgivna författares heta önskan om att bli utgiven. När man till sist hamnar hos ett hybridförlag har man nog tömt alla andra alternativ. Tillräckligt många har sagt att texten inte håller. Men vill nu författare satsa själv bör man få göra det. Vad jag kan kritisera är att förlagen inte håller sin del av avtalet. Hur spritt det är vet jag inte, tillräckligt för att kulturredaktionen på SVT tagit upp det i en rad reportage och intervjuer i alla fall. Lava är ytterligare ett sådant förlag. De ägs av Vulkan, ett publiceringsförlag.
Det är lokal västernorrländska litteratur som utspelar sig i Gene och Högom. Två platser som arkeologer och historiker utforskat och skapat en bild av vår tidiga historia. Blomster försöker sätta dessa i ett sammanhang för att förstå hur det kan ha sett ut. Hur människor levde. Det börjar i Gene där en äldre kvinna berättar för några barn en historia om hur de hamnade där. Det är själva ramverket, huvudberättelsen utspelas i Högom flera århundraden före, första århundradet e v t. Hur delar av kungaätten vandrade norrut.
Jag finner det svårt att recensera den här typen av egenutgivet material (man kan ändå hitta flera i bloggen, lokal litteratur är strakt representerad). Det håller oftast inte någon hög litterär nivå, men är stundtals habilt skrivet. Blomster har en förmåga att inte låta något komma fram mellan raderna, allt beskrivs. Har inte skolats i ”Show don´t tell” vilket oftast är problemet med den här typen av författare. Det är ingen redaktör som arbetat med dem. Lita mer på läsaren. Jag finner det svårt för att det är mycket av författarens själ och hjärta som ligger i texten. Det är ett hårt arbete som inte godtagits av ett vanligt förlag och då väljer man att själv ge ut materialet. Det är lovvärt, men ack så riskabelt när man inte får professionell hjälp.
Layouten andas fantasy. Vilket det inte är. Det är en historisk roman som strävar efter att återge historisk tid på ett korrekt sätt. Författaren är etnolog och museipedagog, driver Lappuddens Friluftscenter i Höga Kusten. Hon bör ha ett visst hum men har missat att Tors vagn dras av två getter, inte av Sleipner. Sådant får man ha överseende med. Texten riktar sig mer till ungdom än till den målgrupp jag utgör. Men den hittas i vuxenavdelningen på bibliotek.
Kan det uppamma ett intresse för de två platserna är det desto roligare. Genes uppbyggda fornby är inte längre verksam, tror jag, tråkigt nog. Högarna i Högom ligger där de ligger för alla att besöka och Kulturmagasinet har en utmärkt utställning om platsen.
