Palmer Eldritchs tre stigman
Kategori: Litteratur, SF
Författare: Philip K Dick
En roman skriven mellan mästerverken Mannen i det höga slottet och Blade runner (som den heter i dag). Så förväntningarna är stora. Vilket kanske inte infrias i den utsträckning som undertecknad tänk sig. Det är en framtid där FN är den stora spelaren. Hela solsystemet har koloniserats med människor som oftast motvilligt rekryteras på samma sätt som till armén. Det är en dyster tillvaro på någon av de nio planeterna eller någon måne. Enda tidsfördrivet är att droga sig in i en tillvaro där man inbillar sig att man är tillbaka på jorden, eller Terra som det benämns i romanen. Centralt är handeln med denna drog, God-IZ, som får konkurrens av Eldritchs nyuppfunna drog, Mum-Z, som dessutom tillåts av FN. Den blir laglig. Huvudkaraktärerna är kopplade till företagen som hanterar dessa droger.
Eldritch har en tid befunnit sig i en främmande galax hos Proxarna, en utomjordisk kultur, uppenbarligen högre stående än den mänskliga. Det kan vara de som uppfunnit drogen, om det nu inte är en ny form av intelligens som försöker erövra solsystemet genom att introducera en helt ny verklighet, vilket till sist gör det svårt för människorna att orientera sig. De vet inte vilken verklighet de befinner sig i. Det blir högst psykedeliskt. Men inte svårt att hänga med i. De tre stigmana ger en vink om var man befinner sig. Men det är sent in i berättelsen man blir helt medveten om vilka de är.
Jorden har förvandlats till ett miljöhelvete, temperaturen i New York ligger stadigt på 60-80 grader plus. Det är därför solsystemet behövt koloniseras. De försörjer jorden. Mayersson, en av huvudkaraktärerna, är prekognitiv, eller synsk skulle man kunna kalla det. En färdighet som man kan hitta i flera av Dicks romaner. Han blir inkallad att åka till Mars. Där går han från cynisk försäljare av den redan befintliga drogen till att resignerat acceptera sitt öde. Han blir nästan sympatisk.
Dick låter karaktärerna hela tiden spekulera i vad som kommer att ske, vilket sen också händer. Romanen är rätt renons på överraskningar, men det är väl lite av Dicks stil och kanske ligger det i genrens natur, det är inte mycket ”show them, don´t tell them”. Han har svårt med att låta någon tränga in i historien utan att förklara varför och hur. Det resoneras runt de nykristna, de som frälsts i den gamla tron. Mer än en av karaktärerna får en offrande attityd. Mänskligheten ska räddas, kosta vad det kosta vill. En air av kristen teologi och tänkande riskerar nästan att få historien att kraschlanda. Inte ovanligt i amerikansk kultur, fram för allt i filmer. Något undertecknad kan få allergiska utslag av.
Det finns en historia, kanske en myt, varför Dick uppfunnit karaktären Palmer Eldritch. Den får ni själva leta upp på nätet. Dick genomgick mer än en livskris i sitt liv. Det var amfetaminberoende, LSD och ett psyke som var instabilt. Det färgades ofta av i hans litterära verk. Jag skulle tippa att den här romanen har mycket av honom själv i sig. Även om denna kanske inte är en av hans bästa är den ändå intressant. Han öppnar upp nya dimensioner inom SF oavsett innehåll. Man bär med sig berättelserna långt efter att de är utlästa.
