Max Pesos

På äventyr i verkligheten

Selångersfjärden runt.

Kategori: Lokal Historia S-vall

Med tanke på Åkroken, som jag skrivit om tidigare, tyckte jag att det var lämpligt att också besöka St Olofs hamn. Den har legat vid Kungsnäset i vad som då var en djup väl skyddad havsvik. St Olof är naturligtvis den detroniserade kungen Olov (den helige) Haraldsson som antas ha stigit iland här när han var på väg till Stiklastad för att misslyckas med att återta sin tron. Han kan inte ha varit särskilt populär i Norge. Först fördriver de honom och sedan slår de ihjäl honom. Trots det blir han ett helgon och flera platser runt Sverige är uppkallad efter honom. Det finns ett St Olofs hamn i Hälsingland och ett St Olofsholm på Gotland. Den pilgrimsled som leder via Ljungan och Indalsälven upp till Stiklastad ståtar med ett icke föraktligt antal St Olofskällor. Under min exil i Jämtland bodde jag strax intill en. Det var ett mycket friskt och gott vatten som stilla porlade fram.

 

 

I dag ligger hamnen på en åker, vilken jag ogärna ville beträda då den var sådd med ..... ja någon typ av sädeslag. Vid hamnen låg också Selångers gamla kyrka, den nuvarande ruinen härstammar från 1200-talet men troligtvis låg det en träkyrka på samma plats tidigare. Om hamnen var viktig är svårt att veta även om svenska Kyrkan säger "den hamn som sedan järnåldern varit en viktig knutpunkt för handeln mellan Medelpad och Norge". De viktigaste hamnarna låg tidigare i Klingstaområdet och före det i Vi. Det känns inte riktigt logiskt att man flyttar över gods från Ljungan till Selångersån eller att segla ända från Ljungans utlopp upp till Selångersfjärden. Det är handelsmän det handlar om, effektiva och inställda på att tjäna pengar. Men som omlastningsplats för sådant som behövdes i den närmaste bygden eller för de långväga kyrkobesökarna uppfyllde den nog sin funktion. Men helt säker kan man inte vara. Svenska Kyrkan vet kanske något som jag inte vet.

 

 

Det finns också ett antal järnåldersgravar vid kyrkoruinen. Svåra att upptäcka dock. Inga skyltar och liggandes inne i en rätt vildvuxen dunge. Jag passerade dem utan att reflektera. Men jag letade förstås efter någon form av information och var väl inte riktigt på tå.

 

Bygden runt kyrkan är ett eldorado för historievänner. Runstenar (vid kyrkoruinen), gravfält, stensättningar, högar, pilgrimsväg etc. etc. Det är trots allt ursprunget till Sundsvall. Det finns dessutom promenadstig (eller cykel) från centrum runt fjärden och tillbaka. Längs den lummiga ån. En trevlig liten söndagsutflykt.

 

Selånger. Ånger härstammar från Anger i betydelsen vik. Sel har sitt ursprung i Sil "ån som rinner stilla och långsamt". Alltså inte riktigt samma som Sel vilket oftast syftar på lugnt vatten mellan forsar. Närliggande by Silje ska vara mer troget ursprungsnamnet.

 

Kungsnäs. Bör väl syfta på den tidigare kungsgården som också låg på detta näs.

 

Kommentera inlägget här: