Max Pesos

På äventyr i verkligheten

The World tour of Skåne

Kategori: Istället för vykort

Har aldrig besökt Skåne, bara rest igenom. Därför styrdes kosan dit. Såg fram mot vandring i bokskogar vilket med råge tillfylldes. Ryssberget, Stenshuvud, Kullaberg var tre naturvårdsområden jag lade en hel del tid på. Är man från norra Sverige påminner de högresta bokskogarna om en gigantisk pelarsal vars golv beströtts med gyllne löv. Det är andlöst vackert.

 Ryssberget.

Stenshuvud innehöll dessutom en fornborg, vilket gläder, att man kan slå två flugor i en smäll. Kullaberg hade Lars Wilks Nimis som en destination. Han ska ha skapat det ”som en hämnd på havet” efter att han en gång nästan drunknat. Verket är obeskrivligt, måste ses, men bered er på en arbetsam promenad. Stigen var stundtals så brant att det mer liknade klättring än en promenad. Eftersom Wilks är död är det inte längre någon som sköter om verket, man besöker det på egen risk. Det är inte skyltat, men någon hade ristat in ett N i ett träd som visade var man skulle vika av från den ordinarie stigen.

 Man kan gå in i Wilks kontsverk, men på egen risk. Jag vågade inte först, det ser instabilt ut. Men jag träffade en yngre man där som utan problem tagit sig igenom och han "vägde över hundra kilo". Det var trångt, men förvånansvärt stabilt..

Besökte också Vrakmuseet, Stockholm, för en utställning om Salmeskeppen, väl värd att besöka. Det verkar som att man bestämt sig för att skeppen hade segel, vilket i sig är en liten sensation. Kalmar länsmuseum för en utställning om fynden på Sandby borg.  Uppåkras utgrävningar. Blev vägrad tillträde till ett finare Gästgiveri mellan Kalmar och Kristianopel. Såg nog inte ut som att jag kunde betala för mig, bar förstås inte slips till shorts och linne heller. Bodde centralt på Österlen, är inte dess skönhet lite väl överdriven? Det är mest åkrar.

 Uppvindarna vid Ale stenars klippor är tydligen suveräna för fallskärmsflygning.

Var till Ale stenar, vilket verkligen såg ut som en första klassens turistfälla. Mycket folk. Bilade via Småland-Västergötland (via en bisonfarm, det var lite udda) upp till Sunne för Västanåteaterns Kejsaren från Portugallien. Såg Solens dotter 2023, en samisk mytologisk berättelse som var helt fantastisk. Kan inte säga att de lyckats lika bra med Kejsaren. Lite väl utdragen så är det irriterande med 50 minuters paus så att alla tillresta ska kunna äta. Så påminde både dans och musik om varandra trots att det var helt olika historier. Men ändå en sevärd föreställning.

Soundtrack

 

Kommentera inlägget här: