Den bebodda ön
Kategori: Litteratur, SF
Författare: Boris & Arkadij Strugatskij
Utgåva av en roman först utgiven i Sovjetunionen 1971. En kosmonaut, Maksim, kraschlandar på en främmande planet och inlemmas i ett samhälle som en migrant, ingen förstår att han kommer från en annan planet. Han är ett praktexemplar på sovjetisk samhällsmedborgare. Gladlynt, muskulös och en ytterst kompetent soldat. Dessutom frågvis - Varför förtrycks de degenererade? Bara benämningen på dem talar för ett etniskt förakt. De verkar företräda en form av kapitalism. Det blir lätt att associera till ett förtäckt klander av den sovjetiska federationens politik till förmån för ett mer allmänmänskligt förhållningssätt. Bröderna Strugatskij hade blivit refuserade tidigare för samhällskritisk litteratur. Även denna genomgick ett antal ändringar innan den blev godkänd av censuren. Den här översättningen baserar sig på det ocensurerade manuset.
Den blir en politisk tankeställare i sin dialoger om rätt och fel, hur man uttolkar andras syn på världen. Den till synes naive Maksims provocerande frågeställningar driver de olika karaktärernas ställningstagande. Det blir inte heller svårt att föreställa sig den ryska allmänhetens syn på dagens geopolitiska verklighet färgas på samma sätt som befolkningen i den här fiktiva världen. Högst dagsaktuell trots att den är över 40 år gammal.
Men karaktären Maksim utvecklas i en tveksam riktning. Han framstår till sist, snudd på, som en superhjälte. Mycket smartare och starkare än någon på den främmande planeten, ett imperialistiskt synsätt på andra kulturer eller etniska grupper. Hans förbundne på planeten, gardisten Guy, utvecklas i helt motsatt riktning, blir mer och mer osjälvständig. Inte helt olikt de grupper en imperialistisk stat utsätter sin makt mot. Underblåser motsättningar utan att egentligen fundera över vad det kan leda till. Osäker på om bröderna avser att formulera någon kritik eller om det är ett verk av tidens strömningar när boken skrevs. En sovjetmedborgares syn på sin omvärld.
Oavsett om någon är mot eller för en regim delas en värdegemenskap som årtionden av statens påverkan cementerat. Det är inte speciellt för gamla socialistiska republiker, västvärlden har också ett synsätt färgat av ett dagligt bombardemang av vad som outtalat är rätt eller fel. Via politiker och media. Vårt sätt av att se på den tredje världen är även det färgat av hur vi behandlat dem under ett antal århundraden, oavsett hur progressiv man uppfattar sig själv vara. Att dessa tankar väcks är romanens starkaste sida. Vad brödernas syfte är lite oklart. De menar att de skrivit en äventyrsroman. Det är en blandning av ungdoms- och vuxenroman.
Den är uppdelad i avsnitt som oftast slutar rätt abrupt. När nästa avsnitt tar vid har det gått en tid som förblir outredd. Som om det är ett antal berättelser som visserligen binds ihop men saknar det bindemedel en vanlig roman har. En pikaresk. Maksim fortsätter obruten sin kamp i mänsklighetens namn. Det lämnas utrymme för längre monologer av de olika karaktärerna som alla har titlar eller namn som för tanken till en allegori. ”Besserwissern”, ”Pilgrimen”, ”Pappa”, ”Sprattelgubben” etc. Den styrande eliten kallas de Okända Fäderna. När Maksim i vanmakt utbrister att folket på planeten i jämförelse med andra civilisationer i universum ”ingenstans lever de dummare” får tanken rot att detta är en kritisk granskning av deras samtida sovjetiska republik. Vilket säkert blivit tydligare i och med den här översättningen.
