1066 Slaget vid Hastings
Kategori: Historia, Litteratur
Författare: Dick Harrison
Han anklagas ofta för ett lite fyrkantigt språk. Det stör inte mig. Han vet uppenbarligen så mycket om det han skriver att det enkom gör böckerna intressanta. Medeltiden är han dessutom så insatt att jag har svårt att se någon som kan konkurrera. Det finns visserligen de som är mer insatta i specifika skeenden eller områden, men övergripande är han nog den man ska hålla i handen. Han kan skjuta in småroliga kommentarer men når inte upp till Jonathan Lindströms lite mer roade tilltal. De små inflikningar ger ändå en viss humoristisk vinkel, oaktat om det är menat så. Den källkritiska fanan hålls högt. Det är som han låter oss själva avgöra vad som kan vara sant eller inte
Vi får även slaget vid Stamford Bridge, Yorkshire. Lika viktigt det för utfallet av Hastings. Engelska kungen Harold Godwinsson möter där en invaderande norsk flotta ledd av Harald Hårdråde. Godwinsson lyckas värja landet men får hastigt vända åter söderut då Wilhelm Erövraren landstigit vid den södra kusten. Det är en marsch på närmare 40 mil. Vid Hastings möts de och den saxiska eran av kungar tar slut.
Alla tre, Wilhelm, Harold och Harald är av nordiskt ursprung. Harald Hårdråde var en norsk kung som ville återupprätta det stora Nordsjöväldet, som danska Knut den store styrt över. Han hade redan misslyckats med att inta Danmark och misslyckade igen i England och dog under slaget. Harold Godwinsson ska ha varit barnbarn till svenske Styrbjörn Starke (Erik Segersälls brorson). Han dog under slaget vid Hastings. Wilhelm i sin tur härstammar från den danske vikingen Rollo (eller norske gånge-Rolf, experterna är oeniga, men Rollo är nog ett troligare alternativ) som fick Normandie i förläning för att skydda Paris från andra vikingar.
Det är ett av de mest kända slagen internationellt sett. 1066 är, eller var, den vanligaste portkoden. Husägare uppmanades att byta den. Slaget markerar slutet för vikingatiden. Men läser man Orkneyinga saga inser man att den fortsatte ett tag till. Norska vikingar fortsätter att härja i Skottland och norra England.
Noterbart är att angler, saxare och normander alla är germanska folkstammar som efter att romarna lämnat England invaderade landet och trängde undan ursprungsbefolkningen, kelterna. I dag hittas deras avkomma i Skottland, Wales, Cornwall, franska Bretagne och på Irland. En gång var de det dominerande folkslaget i centrala Europa, eller man ska kanske säga att de var del av en gemensam kultur och antagligen gemensam språkgrupp. Det diskuteras väl om kelter kan ses som en egen folkgrupp. Den som önskar fördjupa sig bör kanske börja i Halstatt- och Latêneklturerna.
Det är i alla händelser en lättläst bok som inte fördjupar sig allt för mycket i hur slagställningen såg ut, även om det tas upp.