Svindlande höjder
Kategori: Litteratur
Författare: Emily Brontë
Det är en instängd värld. Den består av två familjer och deras tjänare placerade i Yorkshire i norra England, ute på landsbygden i kanten av bergskedjan Penninerna, omgiven av karga hedar, som antagligen ska speglar romankaraktärernas själsliv. Författaren känner miljön väl, hon växte upp där och lämnade hembyn bara vid något enstaka tillfälle. Hon gifte sig aldrig, kom ut med romanen ett år innan hon dog trettio år gammal. Har skolats i hemmet av sin far (en präst) och en moster. Nära och kära runt henne dör med jämna mellanrum, modern dog när Emily var tre år.
Det brukar sägas att en författare behöver inte bara sin fantasi, hen behöver leva ett liv som berikar den. Det tycks mig som att författaren i det här fallet lever i en lika instängd värld som sina romanfigurer. Att det är en verklighet filtrerad och kultiverad av en författares litterära frihet. Inspirationen till sitt skrivande måste i huvudsak komma från hennes läsande. Texten innehåller en hel del konversationer som får mig att tänka på Shakespeares dialoger där saker och ting ska förklaras. Händelser som nog inträffat i författarens liv.
Ett hittebarns (Heathcliff) oförsonliga hat och törst efter hämnd blir den stora drivkraften i berättandet. Han anser att hans livs kärlek svikit honom. Alla blir skyldiga till hans personliga trauma. Det uppstår en klyfta mellan familjerna. Kärleken som beskrivs har väldigt mycket av resonemangsäktenskap över sig. Det vimlar inte av friare ute på landsbygden och verkar mer handla om risken med att inte få någon alls. If you can´t be with the one you love, love the one you´r with. Den där känslostormande känslan verkar bara leda till elände.
Hittebarnet Heathcliff är zigenare, uppträder som en sådan utifrån vad det samtida samhället förväntar sig av honom. Hur mycket utbildning han än får dras han till det vilda och är redan från början omöjlig och utvecklas till ett ”odjur”. Han drar med sig den unga dottern i familjen, ner i fördärvet. Hon bortskämd av tjänare och har svårt att se någon som sin jämlike, otrevlig mot alla, till och med Heathcliff. Är läxan att man inte ska försöka tämja vildarna? Det är ett England som är en stor imperialistisk makt. som ser ner på alla infödingar i de länder de styr. Rasismen finns där än i dag. Att Brontë tar ställning mot rasism (populär tes) ser jag ingenstans i texten. Tvärtom målar hon upp bilden av en utböling (ej vit) som omöjlig att bilda och integrera i samhället.
Att Heathcliff enligt flera analyser anses vara en som kommer från ingenstans och arbetar sig upp i samhället har jag också svårt att förstå. Ingenting säger att när han kommer tillbaka efter sin frånvaro har en förmögenhet. Att han kommer i besittning av hemgården beror på att han spelar av den försupne ägaren den. Då blir han välbeställd. Allt sker inom ”familjen”, det kan likaväl vara en varning att om man super och spelar kommer allt en dag gå en ur händerna. Brontës bror dog 1848 efter ett långvarigt missbruk, hon dör själv kort därefter.
Inte heller förstår jag att han ska vara en bild av arbetarklassen i det framväxande industrisamhället. Han är precis likadan som sin överklassomgivning. Han är uppvuxen i den. Arbetet på de bägge gårdarna genomförs i huvudsak av drängar och tjänare, för den arbetarklassen lämnas mycket lite utrymme. Förekommer endast i periferin.
Den här romanen har hyllats och analyserats från alla upptänkliga vinklar. Jag läser endast en debutroman som inspirerats av grekiska dramer och Shakespeare. Författaren är inte driven, men väldigt talangfull. Det djup den påstås innehålla ser jag inte alls. Men det är en bra historia, läsvärd även om det är svårt att fördra någon av karaktärerna. Speglar britternas självbild och livet på engelska landsbygden under den förra delen av 1800-talet.
