Segerstaden
Kategori: Litteratur
Författare: Salman Rushdie
Det är första gången jag läser något av författaren, trots att det är hans femtonde bok. En saga som jag letar efter något allegoriskt i, men misslyckas totalt. Det är jag inte ensam om. Även invånarna i Bisnaga (Segerstaden) har svårt att se något allegoriskt i alla de händelser som sker. Blir till och med osäker på om det finns något annat än berättelsens tjusning i denna saga, som kretsar runt den uråldriga Pampa Kampanas livsverk, hennes ättlingar och ett myller av olika karaktärer i en ständigt föränderlig och mytisk värld. Kan vara nog så gott det.
Pampa Kampana blir efter en traumatisk upplevelse besatt av en gudinna, i väldigt ung ålder. Hon skapar staden, som på ett sätt är berättelsens huvudkaraktär. Dess uppgång och fall. Den blir också på ett annat sätt en hyllning till konsten och kärleken, ett ställningstagande för kvinnor. Det är kanske bara det Rushdie vill säga. Med tanke på hans utsatthet är det storsint.
Berättelsen är egentligen återberättad, en översättning av en fiktiv skribent som skjuter in kommentarer eller förklaringar varför hen utelämnat vissa delar. Hen har dessutom gjort prosa av det tjugofyratusen verser långa eposet. Skrivet ursprungligen av Pampa Kampana och som nu återfunnits.
Om något görs det tydligt att inget är för evigt, allt är förgängligt.
