Pink Floyd
Kategori: Litteratur, Musik
Författare: Bengt Liljegren
Liljegren är egentligen historiker och det är med historikerns källkritiska attityd han tar sig an projektet att berätta om en av de större musikaliska upplevelserna under 1900-talet. Myten Pink Floyd med den diktatoriska Roger Waters som en sentida bild av storhetsvansinne i jämförelse med Hitler som Liljegren också skrivit om. Alexander den store, Karl XII är andra historiska storheter han penetrerat och så har han skrivit den lilla behändiga Regenter i Sverige.
Som jag förstår det har Liljegren inte träffat någon av bandmedlemmarna och intervjuat dem. Han har arbetat utifrån litteratur och artiklar och om det är så blir biografin rätt imponerande. Källkritiken syns via fotnötter som generöst har spridits över hela boken och den bild som framträder känns korrekt. Frånvaron av de vanliga rockanekdoterna stärker den bilden. Det finns inget effektsökeri över huvud taget.
Liljegren berättar från A-B som det oftast blir i dessa biografier. Syd Barretts genomklappning, filmmusiken, Dark side of the moon och så Waters storhetsvansinne och Wrights ointresse. Allt finns där men berättas ändå på ett sätt som känns fräscht och nytt för en Floydian som undertecknad. Kan mycket väl vara så att Liljegren bekräftar den bild jag själv har av bandet. Gruppen som helhet är dess storhet. När de delar ansvar för kompositionerna. Waters ska ha beröm för sina texter men när han får tillåtelse att breda ut sig fullständigt blir det bara tråkigt som den ohemult upphöjda The Wall. Förra århundradets mest överskattade platta. Men det där har jag gått igenom redan.
Något som dock är nytt för mig är Waters och Masons tillkortakommanden som musiker och att de dessutom är väldigt medvetna om det. Det är ofta Gilmour som sköter basspelandet när de spelar in och Mason verkar tycka att det är helt ok att andra trummisar plockas in. Waters är inte heller någon bra sångare, men det visste jag redan. Hans enda tillgång verkar vara komponerandet och det kommer bäst till sin rätt när han (som sagt var) inte får breda ut sig helt och hållet. If, Money, Have a cigarr, Free four är egna kompositioner med hög klass men de ska ställas bredvid Wrights The great gig in the sky (ok, Clare Torry är medkompositör, men det var Wright som skrev originalet som hon putsade till, på ett rätt fantastiskt sätt bör sägas!) eller Summer -68 som hör till mina favoriter. Det är Wright och Gilmour som egentligen skapar det som upplevs som det klassiska soundet med sina röster och ljudbilder. Gilmours gitarrspel framförallt är ett signum. So, what´s the deal Waters?
Liljegren uppehåller sig också en del vid den akademiska överklassbakgrunden som bandets medlemmar har. Som säkert spelat stor roll i deras approach till musiken som ofta beskrivs som intellektuell. Även Mason och Waters bakgrund som arkitektstuderande använder sig Liljegren av när han ska beskriva meningsskiljaktigheterna i bandet i opposition till de två musikerna Gilmour och Wright. Konflikterna är en viktig del utan att Liljegren låter dem ta helt överhand.
En väldigt underhållande bok om man tycker om den här genren. Liljegren förresten, var trummis i Garbochock och Underjordiska lyxorkestern. Två band som förtjänar uppmärksamhet.
