Max Pesos

Hollywood tror inte att vi klarar av att se ett olyckligt slut. Åtminstone tror inte regissör och manusförfattaren George Nolfi det. Vad som börjar som en lite udda berättelse planar ut till en rätt platt kärlekshistoria. Kärleken övervinner allt. Du kan övervinna ditt öde. Det finns inget som sann kärlek. You name it.

Det verkar som filmindustrin för tillfället har en förkärlek för de lite mer komplicerade historierna med en tvist som ska få oss att häpna och som vanligt blir det då mer kvantitet än kvalitet. Matt Damon är en bra skådespelare och var det enda skälet till att jag valde filmen. Men inte ens han orkar bära upp det hela. Inte ens han motspelerska den engelska aktrisen Emily Blunt orkar lyfta den här….., ja vad är det, thriller eller drama? En feel good film möjligen. För visst småler jag åt det samspel som huvudkaraktärerna stundtals frammanar och visst vill jag att de ska få varandra. Men det beror mer på grund av att två skådespelare kan sitt hantverk.

Nolfi har tidigare skrivit manus åt lite småkluriga historier som Bourne Ultimatum och Ocean`s Twelve, så man tycker att han borde ha koll. Det här verkar dock vara hans debut som regissör och det är kanske där det brister. Det finns ingen som kan säga åt honom att detta inte håller eftersom han dessutom har producerat eländet. Det blir en film som inte riktigt vet åt vilket håll den ska ta vägen och därför väljer den vanligaste och enklaste vägen. Uppenbarligen har han tjänat så mycket pengar på sitt manusskrivande att han kanske ville genomföra en dröm. Vad vet jag. Men den här filmen kan ni med gott samvete hoppa över.